Kläder och mode

Det brukar sägas att inget förändras så snabbt som modet, och att inget roar tonåringar lika mycket som att få se bilder av sina egna föräldrar som unga. Kjollängder går upp och ner oberoende av konjunkturen i övrigt, och byxben svängs in och ut, förses med benfickor, blir av med samtliga fickor och hasar upp eller ner, stoppas in i strumpor eller rullas upp.

Det ”tidlösa” modet

På senare år har dock modets hjul snurrat lite långsammare, och det tidlösa har blivit det ledord med vilket man säljer chelseaboots, kabelstickade pullovers, dufflar och brogues. Dessa plagg anses vara tidlösa på samma sätt som surdeg och svensk husmanskost, två andra företeelser som upplevt ett ökat intresse under de senaste tio åren. Ingen av dessa, surdegen undantagen, är så gammal som man skulle kunna tro, utan har ungefär ett sekel på nacken. Det vi idag menar med ”tidlöst” skulle närmast kunna sägas vara ett försök att efterlikna 1960-talets fritidsmode.

Efter det tidlösa

Redan nu börjar de modemedvetna röra sig bort från den här stilen, den ”tidlösa”, mot en stil som känns ännu mer klassisk, och ljust därför ny och fräsch: arbetarstilen. Men det rör sig här inte om att låna sin pappa elektrikerns kläder, eller köpa en keps som det står ”Gerts rör” på. Istället hämtas inspirationen från det tidiga 1900-talets arbetare, framför allt i USA: skjortor i ylleflanell, Red Wing-kängor och jackor i kraftigt bomullstyg har börjat ersätta ljusblå oxfordskjortor och seglarskor. Samtidigt biter det lätt 60-talsinspirerade preppymodet sig fast, inte minst eftersom det är en stil som tilltalar svärmödrar och arbetsgivare, två grupper som det alltid varit viktigt att hålla sig väl med. Det är kanske just det som är den enda konstanten när det gäller mode: man vill säga något om vem man är och förmedla ett budskap till dem man träffar, med sina kläder.